Ego... eller inte?

Puh.. Trött som en gnu! Känns som man har en cockosnöt mellan benen (trevlig beskrivning, jag vet) och lillan bara trycker på... Värkarna finns kvar på nätterna och allt känns bökigt.. Innan hade hon bråttom ut och nu vet jag inte vad hon väntar på... Jag tror bestämt hon delar sin pappas livsfilosofi: Varför stressa, när man kan ta det lugnt..

Med risk för att verka ego, elak eller vilket som (bryr mig liksom inte) så skulle jag vara tacksam om man kunde sluta ringa mig på morgonen, inte innan elva i alla fall. Som jag skrivit många gånger förut JAG KAN INTE SOVA UT PÅ NÄTTERNA och ni vet varför eftersom jag sagt och skrivit det så jag behöver morgonen efter att jag skickat barnen till skolan att ta igen mig, känner att jag behöver samla kraft till förlossningen ni vet.. Och ja, jag vet.. NI MENAR BARA VÄL men ibland så fixar man det inte...

Ringa och kolla om jag är på BB är inte heller lönt för jag har sagt att JAG/VI ringer EFTERÅT. Jag har lovat barnen som är det viktigaste i livet för mig att dom ska få träffa sin lillasyster först, så om det är självaste påven som står utanför skiter jag i, ingen kommer in förrän barnen har fått sin stund med lillan och jag hoppas det kommer att respekteras, jag är helt seriös och som sagt så vet jag att alla menar väl. Jag har ingen lust att bli uppstressad när jag är där och vill ha en stund för mig själv med min lilla familj, det är trots allt en stor händelse för oss och man vill att det ska gå bra.

Så, nu har jag fått sagt det... Nu ska jag göra en kopp te och vila..