Jämna plågor..

Min bebiblogg börjar kännas som en klagomur, dock är det skönt att få skriva av sig.

Jag går in i vecka 35 och känner mig sprickfärdig. Mina tidigare graviditeter va inte roliga med detta tar priset.. Har funderat, kan det ha något med åldern att göra tro?

Graviditet är som sagt ingen sjukdom utan ett tillstånd som man själv satt sig i men att känna sig så handikappad som man gör just nu trodde jag inte va möjligt. Jag måste erkänna att jag avundas blivande mammor som med stolthet bär upp sina magar och som det riktigt lyser om.. Vissa mår bättre än någonsin..

...sen finns det såna som jag =(

Idag var jag hos läkaren igen för en uppföljning, det har inte blivit bättre direkt så nu är jag sjukskriven till den 29 februari eller tills jag fått bebben.

Gå hemma är inget kul, trist, tråkigt, bläh. Men vad ska man göra? Är så van att ränna hit och dit och kunna träna, shoppa, motionera både barnen och vovven men nu kan jag knappt gå ner till affären eller ta en runda med hunden utan att känna att nu kommer bebben snart farandes..
Den sociala biten existerar knappt, har ingen ork att bjuda på mig själv, hur kul är det för folk att träffa nån som bara vill hem och bädda ner sig i soffan och grina.. Då undviker jag hellre att utsätta dom för mig och sitter hemma. Känner mig inte som nån jätte trevlig fru eller mamma och längtar tills vi fyra blir fem och man kan börja leva normalt.

Jag hoppas att jag kommer att uppskatta min rörlighet bättre efteråt och vara tacksam att man fungerar fysiskt som person, annars har jag ju alltid bloggen att gå tillbaka till. Det är så lätt att glömma...

Nätterna är en mardröm, ryggen har låst sig och varje gång man ska vända sig blir man klarvaken, halsbränna och kramp i vaderna är stadard på nätterna och så börjar även förvärkarna bli. Känner mig tröttare på morgonen än innan jag går och lägger mig.

Dagarna består av ryggvärk, ont i bäckenet, benen har börjat domna när jag sitter för länge i en ställning (DET är läskigt) och bråcket är inte det roligaste, sen har vi trycket neråt.. Det känns som jag har bebben nere vid knäna ibland... Låter som en toppen graviditet eller hur?! Nä jag tänker inte avråda någon att gå igenom detta för belöningen kommer förhoppningsvis efteråt (om bebben inte får kolik eller liknande) men jag känner att jag har gjort mitt.

Dessvärre har Kimberly sagt att hon aaaaaldrig tänker bli gravid utan att hon hellre adopterar än går igenom det jag gör.. Har försökt förklara att det är väldigt individulellt och att hennes graviditet kommer att bli mycket bättre men hon säger hon har bestämt sig.. eller hur.. Tills hon träffar han med stort H =o)


På torsdag nästa vecka kommer jag få veta hur mycket mer jag har öppnat mig.. Om inget händer tills dess...

Bebbens status: Kan man bli livligare? Ser ut som man har en Alian i magen när det sticker ut grejer (då menar jag givetvis armar, fötter eller knä) med jämna mellanrum.. Huh, Damp?

Nu ska jag ta och njuta av min graviditet.. eller nåt

Ha det bäst!/Kram